Bofinken Knut
Under försommaren 2011 så kom det en skadad Bofink till våran trädgård.
Mest troligt hade han fått sej en rejäl hjärnskakning.
Första gången höll jag på att snubbla över den lilla rackaren,
som tur var så flaxade han med vingarna och försökte flytta på sej.
Med tiden så sprang han framför våra fötter så vi fick se oss för vart vi satte våra skor.
För hundarna var det tabu att jaga eller hetsa denna lilla skadade fågel och det accepterade de snällt.
 
Jag vet inte vad en bofink lever av men mest plockade han fröna ur maskrosorna
 
 
 
Med tiden blev Bofinken Knut som han fick heta bättre och bättre men ändå väldigt sällskaplig av sej
fast han var en vild fågel.
Han hade ännu svårt för att flyga.
Han fortsatte att skutta runt våra fötter fast han nu många många veckor senare
kunde flyga kortare sträckor
Vi blev vana vid att ha Knut i vår närhet och han spatserade som om han ägde hela trädgården.
När vi satt ute och fikade så kom han gärna och slog sej ner i vår närhet.
Hade vi inte sett honom på hela dagen så blev vi oroliga, finns ju så många rovfåglar som
gladerligen skulla äta en liten bofink.
Bo ropade på Knut och det tog inte många minuter så fanns han där i vår  närhet.
En härlig uppsyn hade denna vackra fågel.
När sommaren gick mot sitt slut så var Knut riktigt riktigt pigg, han lärde sej att bada igen
vilket han säkert tyckte var skönt, en hel sommar utan bad är nog ingen sommar för en fågel.

Jag är glad och tacksam att jag fick dela så många dagar med denna lilla fågel och jag hoppas att
han kunde flytta med de andra Bofinkarna när det var dags att bege sej.
Samtidigt som Knut spatserade runt i trädgården fick vi även sällskap av två
ungar som Sädesärlan kläckt fram.
Små söta dunbollar.
Även Staren fick fram sina ungar och sprang konstant och stoppade mask i deras magar.